Under medeltiden ( år 1050 - 1520) fanns mest väggfasta möbler i form av 
bänkar och sängar. Kubbstolen som tillverkades av en urholkad grov timmerstock 
och romansk-bysantiska stolar med rundsvararvade stolpar och slåar hör till de tidigaste 
typerna men var mycket ovanliga och förkom först senare i  allmogehem. Den 
romanska formen på antika stolar har  påträffats i Ångermanland men då 
från en senare tidsperiod än medeltiden. Likaså blev kubbstolen (ofta med lock som höstol) 
husbondens egen plats vid den ena bordsändan som ersättning för det väggfasta högsätet. 

De stolar som användes under äldre vasatid dvs vid den tiden då Gustav Vasa 
blev kung och under det följande åren då hans familj dominerade ( 1530-1610) 
var inte heller så många till varken modell eller antal. De var inspirerade av den 
italienska renässansens stolar som den trefotade, tappade  sgabellon eller av  fällstolen 
som kallas dantestol. Stolarna användas av allmogen dels som högsäten dels som 
sittpallar eller låga arbetsstolar vid eldhärden. I Västerbotten förekom en modell av 
fällstol med tre leder i en saxmodell som  troligen är från senare tid  - -17-1800-talet. 

Den yngre vasatiden (1610-1660) fick först en tysk och sedan en holländsk inspiration 
av vilken den senare blev den dominerande vad gäller stolar. Raka och svarvade eller 
fyrsidiga ben med en stor ryggbricka och många tvärslåar mellan benen var kännetecknade 
för stolarna som oftast var relativt höga ( ca 60 cm). Länsstolar med armstöd och lös 
sittdyna blev vanliga vid mitten av 1600-talet i slott och herrgårdar. Fortfarande hade 
allmogen oftast bara väggfasta möbler i form av bänkar och sängar att tillgå även om 
stolen nu troligen återfanns i vissa av de större mer välbesuttna bondgårdarna. 

Under den karolinska tiden ( då kungarna hette Karl  1660 -1720 ) blev stilidealet 
barock med spiralvridna ben och skinn- eller gyllenläderklädda sits och ryggbrickor. 
Nu kom inspirationen även  från England med sk crown-chairs där en krona ingår som 
dekorelement i ryggbrickan. Frambenen på de engelskinspirerade stolarna förenas av 
en snidad och genombruten tvärslå som sitter ganska högt upp mellan ben och sitts-sargen. 
Från denna tidsperiod börjar de första stolarna användas med fast stoppning på sadelgjord. 
Inspiration togs nu från det franska kungahuset och  Ludvig den 14:e som använde 
fast stoppning både i sits och ryggbricka på länsstolar  med klädsel av siden eller sammet. 
Dessa stoppade möbler var dock helt förbehållna slott och herrgårdar och tillverkades 
aldrig  i Norra Norrland . De  var rikt skurna och ofta förgyllda med bladguld. 

Den svulstiga och pampiga barocken blev mer stram och återhållsam under senbarocken 
som inföll under kungen Fredrik den I:s tid (1720-1750). Senbarocken har viss likhet med 
den stil som alltmer kommer från Frankrikes kungahus - rokoko. Tidigare var stolarna raka, 
höga och obekväma att sitta på. Nu blev stolarna mer mjukt formade ,sittvänliga och bekväma. 
De har S-formigt böjda framben ibland med en klo-och-kula som avslutning . En kontursågad 
ryggbricka i form av en baluster blev vanlig . Denna stolstyp finns bevarad i Västerbotten 
men är ovanlig. 

........

Den vanligaste typen av rokokostolar är den som man i dagligt tal kallar bondrokokostol. 
S-formade ben med H-kryss och en rygg i form av en balusterbricka  försedd med nyckelhål 
och längst upp en skuren musselformation ( rocaille). Rokokotiden var i Sverige från 1750 
till ca 1770 då den gustavianska perioden började. För att hålla tillverkades ofta dessa stolar 
av björk. De målades i lätta oljefärger som halmgult eller  ljusblågröna kulörer. Stolarna 
hade lösa stoppade sitsar klädda med tyg eller skinn.  I Norrland fanns den oftast med träsits 
utan stoppning eller klädsel. 

.........
..........

En gustaviansk stol känner man igen på att frambenen oftast är raka och avsmalnande med 
hålkälningar samt i många fall sammanbundna med bakbenen med ett H-kryss. I förhållande till 
tidigare barock och rokoko så blev det gustavianska modet betydligt stramare med inspiration 
av det återupptäckta Pompeji och andra delar av antiken. En genombruten balusterbricka eller 
i form av kopplat spjälknippe  med oval eller sköldformig rygg var vanliga. Likaså var raka spjälar 
eller kedjespjälar vanliga som ryggbricka. I Västerbotten var det även vanligt med svaravade 
balusterspjälar i ryggen. 
...............
 

.................
 
 
 
 

Under empiren eller Karl Johan tiden dvs 1810 och ca 30 år framåt så blev stolarnas bakben 
svängda bakåt. Frambenen  vara svagt framåtböjda eller helt raka. Oftast var benen fria utan kryss. 
Ryggen bestod av en lyra eller ett genombrutet tvärband mellan de kraftigare ryggbrickorna. 
Peltabricka ( njurformad) och palmettliknande vulster på mörk mahogny eller ljus björk var 
typiska för perioden som betecknas som krigisk, hård och stram. 
..........      

............

1840 blev stilen mjukare i och med att nyrokokon kom tillbaka med överdrivna attribut från 
rokokotiden. Redan på 1830-talet under senempiren gled modet över till mjukare former. 

Den andra delen av 1800-talet var blandstilarnas period då gustavianskt, renässans och 
rokoko på olika sätt imiterades. Jugendstilen kring sekelskiftet innebar dock något nytt. 
Stiliserade växtformer tex i form av äpplen på ekstolarnas rygg , lökansvällning på benens 
avslutning nedtill och skinnsits var typiska detaljer.